I'm gonna tell everyone to lighten up
It's not having what you want, it's wanting what you've got.
Låttexter igen.
Maybe I am crazy too.
Nu har världen stannat igen. Har haft ledigt idag, legat lite småbakis sådär. Det är så mycket man måste göra. Men man gör bara det man vill göra. Varför kan jag bara inte ta tag i saker och ting? Vill ha någon här som håller om mig, allt blir verkligen bara för mycket ibland.
Nu hitta jag "The first cut is the deepest" med Sheryl Crow. Jäkligt fin låt.
I still want you by my side, just to help me dry the tears that I cry.
Back to what I was saying.
Vill vara glad, lycklig jämt, det är det enda jag känner mig bekväm med. Jag tycker om att vara stark, stå på egna ben. Men jag trivs ännu bättre när någon tar hand om mig. Någon finns där för mig. Vet inte varför. För jag bryter ju ändå alltid ut mig.
Det jag BORDE göra är att ta tag i skolan. Det vill jag göra också. Det är mest jobbet som kommer ivägen. Tar så mycket av ens tid liksom. Den sista tiden har jag bara försökt återfå kontrollen. Kontrollen över mitt liv, tillvaron, allt. Men när jag tror jag har den så faller allt. På något sätt.
Noice. Helt underbart. Inatt är det vi som tar över varenda gata i hela stan. När ljuset gör mig rastlös är det i mörkret som jag är van.
Det är mysigt att lyssna på musik. Att lyssna på själva musiken och känna hur tonerna förändrar humöret och rörelserna. Lyssna till texten och relatera sig själv. Att verkligen lyssna på en låt. Vissa ligger en väldigt nära och gör att man går helt upp i dom. Helt jävla fucking amazing.
Ibland är en kram värt allt.
Perfect Gentleman med Wyclef Jean. Underbar.
Rockstar med Nickelback. Avslutar här med en bit ur låttexten;
This life hasen't turned out quite the way I wanted it to be
Låttexter igen.
Maybe I am crazy too.
Nu har världen stannat igen. Har haft ledigt idag, legat lite småbakis sådär. Det är så mycket man måste göra. Men man gör bara det man vill göra. Varför kan jag bara inte ta tag i saker och ting? Vill ha någon här som håller om mig, allt blir verkligen bara för mycket ibland.
Nu hitta jag "The first cut is the deepest" med Sheryl Crow. Jäkligt fin låt.
I still want you by my side, just to help me dry the tears that I cry.
Back to what I was saying.
Vill vara glad, lycklig jämt, det är det enda jag känner mig bekväm med. Jag tycker om att vara stark, stå på egna ben. Men jag trivs ännu bättre när någon tar hand om mig. Någon finns där för mig. Vet inte varför. För jag bryter ju ändå alltid ut mig.
Det jag BORDE göra är att ta tag i skolan. Det vill jag göra också. Det är mest jobbet som kommer ivägen. Tar så mycket av ens tid liksom. Den sista tiden har jag bara försökt återfå kontrollen. Kontrollen över mitt liv, tillvaron, allt. Men när jag tror jag har den så faller allt. På något sätt.
Noice. Helt underbart. Inatt är det vi som tar över varenda gata i hela stan. När ljuset gör mig rastlös är det i mörkret som jag är van.
Det är mysigt att lyssna på musik. Att lyssna på själva musiken och känna hur tonerna förändrar humöret och rörelserna. Lyssna till texten och relatera sig själv. Att verkligen lyssna på en låt. Vissa ligger en väldigt nära och gör att man går helt upp i dom. Helt jävla fucking amazing.
Ibland är en kram värt allt.
Perfect Gentleman med Wyclef Jean. Underbar.
Rockstar med Nickelback. Avslutar här med en bit ur låttexten;
This life hasen't turned out quite the way I wanted it to be
Kommentarer
Trackback