Yttrandefrihet?
Yttrandefrihet är något många länder strävar efter. Många människor dör varje dag i kampen om att få säga vad man tycker och tänker utan att blir straffad. I Sverige är yttrandefrihet en grundlag. Men vi spottar på den. Vi vickar på den så att det passar de flesta, eller den allmänna åsikten.
Jag läste för några veckor sedan en artikel om en fd. nazist i södra Sverige som hade lämnat det bakom sig. För det första vill jag påpeka att jag inte stödjer nazismen det minsta, och jag har enligt yttrandefriheten rätt att säga så, men det är inte det jag vill skriva om nu. Utan det faktum att den här människa levde med den här uppfattningen i många år (gjorde en del dumma grejer...), men när det kom fram i media att den här personen var nazist så fick denne sparken från jobbet.
Är det bara jag som blir upprörd över sånt? Visst, nu hade denne gjort en del idiotiska grejer, men ändå. Oavsett åsikt har man rätt att tycka som man vill UTAN ATT FÅ SPARKEN. Så länge man inte propagerar och tvingar sin åsikt på andra ska väl dom skita i det. Yttrandefrihet. Åsiktsfrihet.
Min andra poäng.
"Hets mot folkgrupp". Somliga har åsikten att vara nazist ses som hets mot folkgrupp.
"Enligt 16 kap. 8 § brottsbalken kan man dömas för hets mot folkgrupp om man uttalar eller sprider hot eller missaktning mot en grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning."
Jag säger det rätt ut, paragrafen strider ju nästan direkt mot yttrandefriheten. Det diskuteras om tidningar har "rätt" att publicera artiklar från t.ex. sverige demokraterna. Väl klart dom har. Alla har rätt till sin åsikt. Alla har rätt att göra sin åsikt hörd. Återigen är det folk som dör varje dag som kämpar mot just det.
Sålänge folk startar med "Jag tycker..."
Känns nästan som det går utför för det här landet ibland. Precis som nazister, homofober och andra har rätt att uttrycka sin åsikt (uttrycka, inte "föreläsa") så har jag rätt att säga det motsatta.
Jag läste för några veckor sedan en artikel om en fd. nazist i södra Sverige som hade lämnat det bakom sig. För det första vill jag påpeka att jag inte stödjer nazismen det minsta, och jag har enligt yttrandefriheten rätt att säga så, men det är inte det jag vill skriva om nu. Utan det faktum att den här människa levde med den här uppfattningen i många år (gjorde en del dumma grejer...), men när det kom fram i media att den här personen var nazist så fick denne sparken från jobbet.
Är det bara jag som blir upprörd över sånt? Visst, nu hade denne gjort en del idiotiska grejer, men ändå. Oavsett åsikt har man rätt att tycka som man vill UTAN ATT FÅ SPARKEN. Så länge man inte propagerar och tvingar sin åsikt på andra ska väl dom skita i det. Yttrandefrihet. Åsiktsfrihet.
Min andra poäng.
"Hets mot folkgrupp". Somliga har åsikten att vara nazist ses som hets mot folkgrupp.
"Enligt 16 kap. 8 § brottsbalken kan man dömas för hets mot folkgrupp om man uttalar eller sprider hot eller missaktning mot en grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning."
Jag säger det rätt ut, paragrafen strider ju nästan direkt mot yttrandefriheten. Det diskuteras om tidningar har "rätt" att publicera artiklar från t.ex. sverige demokraterna. Väl klart dom har. Alla har rätt till sin åsikt. Alla har rätt att göra sin åsikt hörd. Återigen är det folk som dör varje dag som kämpar mot just det.
Sålänge folk startar med "Jag tycker..."
Känns nästan som det går utför för det här landet ibland. Precis som nazister, homofober och andra har rätt att uttrycka sin åsikt (uttrycka, inte "föreläsa") så har jag rätt att säga det motsatta.
Det verkar nästan som yttrandefriheten bara gäller de som tycker vad allmänheten anser vara "rätt" åsikter.
Kommentarer
Trackback
